Jag vill bara vara där, inte trettio mil bort... men nu är jag det och jag har bara att fortsätta just denna matta - just alldeles speciellt denna matta - med försök att visualisera närvaron...
...om det är möjligt får bli min nya upptäckt när varp och inslag sakta sammanfogas och jag rullar upp tygbommen om en tid.
fredag 4 december 2009
Tungt och nära
Nu trär jag mattvarpstråd 12/6 en i taget genom solv och sked 35/100...en för varje stund medan livet gör sig absolut påmint.
Händerna vill lugna tankarna som hjärnar fylls av och jag knyter och knyter om till en jämn och följsam varp.
Närvarande var jag med pappas hand vid sjuksängen och
livets väv väver vidare
Etiketter:
mattor,
närvaro,
trådar,
uppsättning
Skriv gärna något. Alltid med kärlek, hälsar
Meta Skoglund
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du gör vackert av det svåra, precis som man ska. Jag tror du ändå är där, och här och nu.
SvaraRaderaDet är inte lätt.
/Lina
Jeg vil ønske deg en riktig god og fredfull jul.
SvaraRaderaJuleklem fra Sonja