torsdag 24 januari 2013

Långsamhetsprojekt

Det pågår långsamhetsprojekt i min vävateljé....
År 2005 vävde jag en glesripsmatta. Jag hade fått svart mattvarp från föräldrarhemmet och inspirationsbild kom från dagstidningen. Kokat många vackra färgbad och experimenterat glatt.  Riktigt vacker blev den när mattan var klar. 
Något år gick och varpens svarta trådar började gå av en efter en; lessen blev jag. Försökte laga men det blev väldigt trasigt till slut. oj oj oj det såg inte kul ut längre.
Stackars svarta varpen hade blivit utsatt för rökskada efter branden tjugofem år tidigare hos grannarna till föräldrarna mina och därefter genomgår sanering hos saneringsfirma och placerad i en instängd plastpåse ytterligare år innan jag la vantarna på den. Tänkte väl inte jag på, förrän i efterhand när jag såg hur det svarta trasades sönder mer och mer, att den var ju rutten varpen.... i all fall hamnade mattan på hyllan, nändes inte slänga den. Kallade den "kvällning" i grå/grön/gula toner. (har en sorts outgrundlig kärlek till denna färgskala på mattor).
Nu har "kvällningen" legat färdigt på hyllan och en ny idé vaknat - tack vare en skicklig fotograf på Österlen.
Bestämt att repa upp och ta tillvara inslaget för det är ju bara den svarta varpen som är förstörd. Vill ge inslagsmaterialet en ny chans; tonerna av det grågröna och gulgråa.

Visste inte att det fanns både beigt och knallgrönt invävt. Slingrande ormliknande högar bildades när jag sakta pillade upp trasinslag, mattvarpsinslag, trasinslag, mattvarpsinslag. Efter någon meter gick det som smort.

Separerade trasinslagen ett efter ett som mestadels visade sig vara tredubbla.

Pressade och pressade med ångstrykjärnet meter för meter...
...och en fin hög med nystrukna trasor växte upp på golvet under strykbrädan.

Nu har det blivit en cykelkorg fylld med nystan och en grå/blå mattvarp pådragen.
Det ska bli härligt att komma igång.

14 kommentarer:

  1. Oj! Vilket jobb! Men jag förstår dej. En väv av massa minnen. En eloge för ditt tålamod! Kram

    SvaraRadera
  2. Jag kan bara instämma i Charlottes kommentar: Vilket tålamod. Det börjar likna kärlek , banne mig- är orden som kommer för mig.
    Det är en fin kärlek.
    Hälsningar Monika

    SvaraRadera
  3. Snacka om återvinning! Den mattan blir dubbelt värdefull för ägaren! Lycka till!

    SvaraRadera
  4. Tack vad fina ni är Charlotte, Monika och Barbro: precis mitt i prick när det gäller anledningen till att jag ägnar denna matta så mycket; nödvändigt har det varit för mig att göra något som inte varit så idé-, koncentrations- och beslutskrävande. detta var perfekt för mig och sen blir det precis så: kärlek i alla dessa långsamma handlingar och på köpet mer av återvinning. Nu ska jag se till att själva vävningen också får samma långsamhet. japp!

    SvaraRadera
  5. Din tålamod kann man bara beundrar men jag är säker mattan blir mycket bra. Jag ser fram emot att se resultatet.
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  6. Långsamheten på riktigt allvar. Ta till vara, lev i nuet... detta är mycket mer än en trasmatta.

    SvaraRadera
  7. Jag är mycket nyfiken på "Kvällningen". Fotograf och B&B ägare på Österlen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Staffan du får ha tålamod med nyfikenheten; det har du är jag säker på!

      Radera
  8. djupt imponerad är jag! kram m

    SvaraRadera
  9. Det är bra när man gör det man vill känns rätt! Kan du repa upp en trasmatta och stryka alla trasor så blir jag också stärkt i att som jag vill. TACK!

    SvaraRadera
  10. Ja en sån otroligt vacker matta är väl värd att rädda! Men vilket arbete, du har all min beundran och respekt.

    SvaraRadera
  11. Vel verdt jobben - for ei vakker matte!

    Når det gjeld den svarte renningen din, så er det min erfaring at svart renning er meir "sprø" og mindre elastisk enn ufarga. Min gamle vevlærar hadde ein teori om at det var farginga som gjorde det.
    Røykskade hjelper vel ikkje på det problemet :o)

    SvaraRadera

Det är fint med kommunikation så lämna ett litet avtryck om du vill, eller en tanke om det väcks någon.