vävarv

Funderar vidare på bästa farmor Marit och inser att jag bär på väv- och textilarvet som ingen egentligen har berättat för mig särskilt mycket om. När jag tänker och letar i mitt minne så förstår jag att hon gjorde väldigt mycket under sin levnad av textilt arbete, men innanför hemmets väggar. Som tur är så finns kroppsminnen kvar i mig.  De kom till medan jag vistades hos farmor & farfar tillsammans med min knappt 2 år äldre syster under längre perioder när vi var små. Jag är glad att kroppsminnena finns, då finns farmor kärt levande inom mig, fortfarande. Känslan i mig hur det var att röra sig i det stora huset lever kvar i min kropp. 52 år har förvisso gått men i övre hallen fanns en väggfast soffa klädd med ett gulorange tyg, kanske var det munkabälte. Kliade gjorde det att sitta där och det var nog lite Karin Larsson över det hela, eller så är min bild färgad. Jag minns ändå!
Det var alldeles i början av 1960-talet som vi bodde hos farmor och farfar och ibland gick farmor iväg till en vävstuga som det känns som om jag var med henne till. Jag har i alla fall en inre bild av vilken väg vi gick men väl där vet jag ingenting om. Jag vet att hon har vävt tyget till en Karl Johansmöbel som fanns i hennes hem. Idag finns några stolar ur möblemanget hos min dotter och jag kan fortfarande sitta på tyget och minnas och kroka fast min kärlek till det textila - och farmor.

Farmor inte bara vävde, jag undrar hur många lakan, örngott och handdukar hon har broderat monogram på.
Mamma fick massor av sitt linneförråd broderat av farmor långt in på 70-talet. Först var det bröllopslakanen sen rullade det på. Kanske inte heller farmor kunde sitta utan något för händerna för många jular har vi tagit emot sköna yllesockar också.






Vackert blev det i alla fall och frågan är om jag har hjärta att väva mattor av hennes handbroderade lakan. Marits egna kommer jag att behålla som det är för hon har ju samma initialer som jag.

------------------------------------------------------------------------------------- 2(100)

Vävstolen

Flyttar runt på kartonger och vävtillbehör för att leta fram min vävstol. 2 månad i dvala har den varit och nu parkerad bakom allt annat vill den komma fram är jag helt förvissad om. Den får ge sig till tåls ett tag till.

Ägnar i alla fall tid åt att komma på hur arbetsbord, tygskåp, garnhyllor, hyllor för vävpärmar/vävböcker och vävstol ska samsas med mig och min säng i samma rum. Motar bort tanken på vävdamm och platsbrist och släpper fram längtan efter morgonsol och vävlust.

Hittade, medan jag tömde en kartong med tyger och mattmaterial, en vacker gammal överlakansbård som farmor Marit en gång på 60-talet hade monterat på ett lakan och inspirationen rann till igen inom mig.
Nu hänger bården framme och lockar till en matta igen. Den får hänga och jag väntar in och ser hur mycket avtryck den gör i mig. Mycket tror jag, den smeker redan mitt farmorshjärta!

------------------------------------------------------------------------------------- 1(100)

komma vidare

ska försöka fokusera mera...
så jag har anmält mig till denna utmaning.

men det ska fortfarande handla om vävning, på mitt sätt.
Japp.

bästa bloggläsare!
det flyttas... och bloggen har paus.
återkommer när det finns ro och lust...
tålamod ber jag er ha.

Levererat

Midvinterfest har vernissage den 23 november.
Levererade det vävda i torsdags till Bohusläns Museum men glömde föreviga mina burkar så åk och titta ni som kan.

Nya projekt

Nej jag har inte slutat väva och inte slutat blogga heller. Sedan flera månader håller jag på med vävning inför vinterns försäljningsutställning på Bohusläns museum - Midvinterfest!
Lång tid går åt att sammanställa produkterna, det ska planeras, räknas ut, sättas upp och framför allt vävas men inte att förglömma även monteras. Allt sker i något slags flöde, inte som att det följer efter varandra strukturerat och tydligt utan mer som ett strömmande vatten med svaga och kraftiga virvlar, plötsliga hinder och efter kommer släpp.

Väven med mitt röda återbruksprojekt 'burkar' är nerklippt, många kommande kvällar med monteringsarbete väntar. pilligt & roligt.

Äntligen framme vid att komma igång med mattorna, själva vävandet dröjer, nu pågår infärgning - lyckliga stunden på jorden där vid färggrytan när det klirrar till i hjärtat av vackra färgen blå.

blåmesar

Just klippt ner en rulle med grytlappar som så småningom ska monteras och sedan lagras till i vinter när det i vanlig ordning (tillbaka på banan efter ett års uppehåll med andra ord) blir dags för hantverksutställning på Bohusläns museum.
Väldigt skönt att ha gott om tid.

En grå och vit ullmatta har också hamnat i mitt vävlager.
Ullmattorna (3 st) var mycket roligar att väva än jag hade förväntat mig. Det blir mer när materiallådorna har blivit påfyllda i sinom tid.

Nu väntar nästa projekt som handlar om återvinning, definitivt.

en gräsmatta

Karin är en himla duktig ullhantverkare tycker jag och hon är himla bra 'ordvrängare' också, hon gav mig namnet på den gröna mattan - gräsmatta (helt suveränt! Karin) - som nu är nerklippt och leveransklar till Blekinge.

Mattan är gjord av linvarp och ull/lin till inslag och den är vävd i panama.
Ihopsamlade restgarner + några nystan inropade från tradera, för enhetlighetens skull, fick utgöra inslaget.
Fållarna är 100% lin gjorda i tuskaft.

Om mersmaken att väva mattor med egentillverkat inslag sitter i överväger jag att försöka ropa in en varpa, trassligt blir det nämligen att hålla reda på 20-25 olika rullar och nystan + katten som tycker det är så otroligt spännande. Men då skulle å andra sidan skönheten att pilla med trådar gå förlorad och bästa sättet att lura hjärnspöken försvinna.

Nu finns det en del varp kvar i vävstolen och svart/grått ullgarn i någon låda + svart litow o lingarn i skåpet. Det blir nog några kortare mattor av det som återstår.
Men Karin blir det svedjebruk då, eller?

mersmak

grönt är skönt
mer ulliga restgarner

fortsätter så sakteliga med grön ull/lin matta 

Men vad ska jag göra sedan... börja ragga restgarner på något sätt kanske.
Om det finns personer som vill bli av med besvärande garnlager får ni hjärtans gärna höra av er till mig för diskussion: metasbrev[at]gmail[punkt]com

...och nu blev det definitivt någonting helt annat.

Med lådor fulla av tunna ullgarner och svåranvända lingarner har det inte för mig funnits något sätt att komma på lämpligt användningsområde. Blir inte inspirerad av kuddar, yllelöpare eller möbeltyg i yllekvalitet.
Liksom tilltalar inte sinnet... men mattor kan man väl alltid göra... började testa...

Roligt att blanda och mixa och undersöka olika kombinationer och kvaliteter; lusten vaknar att studera färgkombinationer; spännande blir det att ta ifrån o lägga till.

 

Mattor tycks var det jag blir glad av, för nu vävs det igen med glädje i sinne. Matta i ull och lin.

 

 

Långsamhetsp. fortsätter

Det går nästan att tillåta att endast cirka 20 inslag per dag blir gjorda. Mätt i centimeter blir det cirka 8 centimeter per dag - om jag sitter i vävstolen varje dag.
130 centimeter.
Varje inslag är skönt att slå in, njuter av att de blir till utan att räkna ut när hon är klar.

De skiljer sig inte värst mycket från varandra, tonerna och färgskalorna jämfört med tidigare mattor. Det gråa envisas med mig trots att det är ett nytt stort äventyr varje gång en matta kommer till. Hon har vuxit till hälften och här kommer ett smakprov.

Långsamhetsprojekt

Det pågår långsamhetsprojekt i min vävateljé....

År 2005 vävde jag en glesripsmatta. Jag hade fått svart mattvarp från föräldrarhemmet och inspirationsbild kom från dagstidningen. Kokat många vackra färgbad och experimenterat glatt.  Riktigt vacker blev den när mattan var klar. 

Något år gick och varpens svarta trådar började gå av en efter en; lessen blev jag. Försökte laga men det blev väldigt trasigt till slut. oj oj oj det såg inte kul ut längre.

Stackars svarta varpen hade blivit utsatt för rökskada efter branden tjugofem år tidigare hos grannarna till föräldrarna mina och därefter genomgår sanering hos saneringsfirma och placerad i en instängd plastpåse ytterligare år innan jag la vantarna på den. Tänkte väl inte jag på, förrän i efterhand när jag såg hur det svarta trasades sönder mer och mer, att den var ju rutten varpen.... i all fall hamnade mattan på hyllan, nändes inte slänga den. Kallade den "kvällning" i grå/grön/gula toner. (har en sorts outgrundlig kärlek till denna färgskala på mattor).
Nu har "kvällningen" legat färdigt på hyllan och en ny idé vaknat - tack vare en skicklig fotograf på Österlen.
Bestämt att repa upp och ta tillvara inslaget för det är ju bara den svarta varpen som är förstörd. Vill ge inslagsmaterialet en ny chans; tonerna av det grågröna och gulgråa.

Visste inte att det fanns både beigt och knallgrönt invävt. Slingrande ormliknande högar bildades när jag sakta pillade upp trasinslag, mattvarpsinslag, trasinslag, mattvarpsinslag. Efter någon meter gick det som smort.

Separerade trasinslagen ett efter ett som mestadels visade sig vara tredubbla.

Pressade och pressade med ångstrykjärnet meter för meter...

...och en fin hög med nystrukna trasor växte upp på golvet under strykbrädan.

Nu har det blivit en cykelkorg fylld med nystan och en grå/blå mattvarp pådragen.

Det ska bli härligt att komma igång.

Provlappar och sen bordstabletter

Jag har vänt och vridit på skedtäthet, garntäthet, bindningsalternativ och garnalternativ. Jag har testat krympmåner och materialkvaliteter. Fotat, mejlat och diskuterat under många veckor nu för att komma fram till den fungerande bordstablett som mina beställare önskat.

Det har varit roligt, pillig, utforskande och tålamodsprövande att hålla på med ett så omfattande provvävsarbete.

Mitt i alltihopa kom julen och vävstolen stannade. Äntligen är den igång igen och nu väver jag den sista av åtta bordstabletter. Därefter kommer fållning och efterarbetet som brukar ha en viss
tendens att bli liggande,
...men det kan absolut inte ske.

Måstadmattan

Nu kom mattan på plats hem till den nya ägaren; min käraste syster; till ängen och skogen och allt det andra gröna.

GLA' hål

Det var tuff vävning på slutet innan även jag fick gla´hål. Det kom tyvärr ingen kaffekorg av sig själv, men gla' e jag.

• Två tremetare och en liten snutt klipptes ner. 
• Tid nu för översyn, fållning och senare leverans. 
• Fotografering i det glittriga men kortare oktoberljuset inte att förglömma.