idag ett nytt äventyr de tycker jag e skönt.
måndag 5 september 2011
lördag 3 september 2011
Solvar om
När jag vävde de sista 10 centimetrarna på mattan i dubbel-bindning som suttit i vävstolen bestämde jag mig för
att klippa ner och solva om till rosengång. Kanske var det Viktoria som inspirerade mig till detta beslut. Det fanns i och för sig redan en rosengångsmatta i bakhuvudet och nu ville den absolut fram. Det blir mer ringar som denna gången ska bli mossa.
Jag tror egentligen att Viktoria och jag verkar inspirera varandra för vid en närmare titt på hennes blogg ser jag att just nu väver hon dubbelbindning!! Jag gillar att låta mig inspireras och inspirera. Diskussionen om kopiering hoppar jag idag.
När mossmatta har vuxit fram en bit i vävstolen försöker jag visa vad det blir.
Men först: solva, skeda, knyta fram, binda upp och binda ner, knyta upp trampor och s e n börja väva igen. De första inslagen i varje väv får mitt hjärta att banka, spännande!!
att klippa ner och solva om till rosengång. Kanske var det Viktoria som inspirerade mig till detta beslut. Det fanns i och för sig redan en rosengångsmatta i bakhuvudet och nu ville den absolut fram. Det blir mer ringar som denna gången ska bli mossa.
Jag tror egentligen att Viktoria och jag verkar inspirera varandra för vid en närmare titt på hennes blogg ser jag att just nu väver hon dubbelbindning!! Jag gillar att låta mig inspireras och inspirera. Diskussionen om kopiering hoppar jag idag.
När mossmatta har vuxit fram en bit i vävstolen försöker jag visa vad det blir.
Men först: solva, skeda, knyta fram, binda upp och binda ner, knyta upp trampor och s e n börja väva igen. De första inslagen i varje väv får mitt hjärta att banka, spännande!!
Etiketter:
dubbelbindning,
inspiration,
mattor,
rosengång
Skriv gärna något. Alltid med kärlek, hälsar
Meta Skoglund
2 kommentarer:
lördag 20 augusti 2011
Upptagen...
Jag och min tid försvinner in i garnkartor, vävmönster, bindningar, material och kvaliteter.
Jag räknar och räknar.
Försöker hålla huvudet kallt.
Försöker bestämma vad jag ska väva till vinterns Midvinterfest i Uddevalla.
Det är roligt att planera, tänka, lista ut och testa om det går att tillverka det som redan finns inom mig som en helt färdig produkt. Jag ser den/de så tydligt men omöjligt att presentera i nuläget.
Bloggandet får stå åt sidan och när jag måste pausa mer kanske det kommer bilder och kommentarer om hur det går. Just nu är det bara p r o c e s s.
Etiketter:
idéer,
Midvinterfest,
vävning
Skriv gärna något. Alltid med kärlek, hälsar
Meta Skoglund
4 kommentarer:
måndag 18 juli 2011
Nu nerklippt
Roligt har det varit att väva grytlappar till utställning framöver.
nästan vad som helst kan vara källa till inspiration;
nu
inspirerad av fågelboken
små berättelser dyker upp
om
Gulfinken och Grönsiskan.
om
Gulfinken och Grönsiskan.
Pysselkvällarna tryggade för fållar som ska sömmas m m m m m
Etiketter:
grytlappar,
inspiration,
vävning
Skriv gärna något. Alltid med kärlek, hälsar
Meta Skoglund
4 kommentarer:
fredag 10 juni 2011
I vävstolen igen
Hastigt och "lustigt" = med glädje satte jag upp en liten grytlappsvarp, varm blir jag inom mig. Strax börjar jag väva men hoppar till datorn som plötsligt ville fungera just när jag inte alls tänkt mig att den skulle funka.
Nu ska min kropp och vävstolen arbeta samman och jag bli gladare.
Lita på min uppåt-
strävande kreativa vilja hellre än dras neråt till den svartkritiska rösten. Hatar när den spänner musklerna.
Nu ska min kropp och vävstolen arbeta samman och jag bli gladare.
Lita på min uppåt-
strävande kreativa vilja hellre än dras neråt till den svartkritiska rösten. Hatar när den spänner musklerna.
Etiketter:
grytlappar,
närvaro,
vävning
Skriv gärna något. Alltid med kärlek, hälsar
Meta Skoglund
3 kommentarer:
onsdag 18 maj 2011
Idag har jag använt den stora maskinen från svunnen tid
Det är alldeles speciellt att mangla tycker jag. Då bär jag ner en stor hög väldänkta dukar och handdukar till mangel-
rummet i min källare. Där står den stolta urvackra mageln från mitten av förra seklet. Den går som en klocka, fram och tillbaka glider de två tunga stenblocken med mangel-
stockarna emellan. Jag fascineras varje gång av den smarta mekaniken och sörjer varje gång att detta gigantiska hjälpmedel snart inte finns mer (antar jag). Lite rädd är jag också varje gång jag öppnar dörren till mangelrummet: tänk om den inte står kvar. Sen undrar jag också om någon har använt mangeln sedan jag var här sist strax före jul, för den tycks mig lite ensam. Men idag fick den mitt sällskap.
Slår på motorn; rullar upp handdukar mellan mangel-
dukarna på stockarna; startar mangeln genom att dra i spaken; stannar sen mangeln igen genom att först skjuta de runda träreglaget och sedan dra i spaken just när det övre stenblocken glider över stoppet så att jag kommer åt att placera mangelstocken på den undre stenen; dra i spaken och mangeln drar igång. Det manglas.
Den måste alltid stå kvar här i mangel-
rummet för uppenbar-
ligen har man satt in mangeln innan man byggde rummet - eller så är den ihopsatt på plats. Det finns inte en rimlig chans att ta ut mangeln ur vårt lilla mangelrum. Jag är som sagt orolig för att hyresvärden ska få för sig att ta bort mangeln. Men vilken tur det är att den är så stor och så tung; det är ju inte precis ett jobb som fastighetsskötaren gör på en kafferast.
Varje gång jag manglar tänker jag: jag måste sätta upp en lapp om att man inte bara får ta bort mangeln utan att meddela mig först. Som om jag skulle kunna ha den i lägenheten!!
Och nu har jag fullt av vackert glänsande nymanglat. Det är en skön stund att njuta av.
Dessutom känner jag mig riktigt stolt.
rummet i min källare. Där står den stolta urvackra mageln från mitten av förra seklet. Den går som en klocka, fram och tillbaka glider de två tunga stenblocken med mangel-
stockarna emellan. Jag fascineras varje gång av den smarta mekaniken och sörjer varje gång att detta gigantiska hjälpmedel snart inte finns mer (antar jag). Lite rädd är jag också varje gång jag öppnar dörren till mangelrummet: tänk om den inte står kvar. Sen undrar jag också om någon har använt mangeln sedan jag var här sist strax före jul, för den tycks mig lite ensam. Men idag fick den mitt sällskap.
Slår på motorn; rullar upp handdukar mellan mangel-
dukarna på stockarna; startar mangeln genom att dra i spaken; stannar sen mangeln igen genom att först skjuta de runda träreglaget och sedan dra i spaken just när det övre stenblocken glider över stoppet så att jag kommer åt att placera mangelstocken på den undre stenen; dra i spaken och mangeln drar igång. Det manglas.
Den måste alltid stå kvar här i mangel-
rummet för uppenbar-
ligen har man satt in mangeln innan man byggde rummet - eller så är den ihopsatt på plats. Det finns inte en rimlig chans att ta ut mangeln ur vårt lilla mangelrum. Jag är som sagt orolig för att hyresvärden ska få för sig att ta bort mangeln. Men vilken tur det är att den är så stor och så tung; det är ju inte precis ett jobb som fastighetsskötaren gör på en kafferast.
Varje gång jag manglar tänker jag: jag måste sätta upp en lapp om att man inte bara får ta bort mangeln utan att meddela mig först. Som om jag skulle kunna ha den i lägenheten!!
Och nu har jag fullt av vackert glänsande nymanglat. Det är en skön stund att njuta av.
Dessutom känner jag mig riktigt stolt.
Etiketter:
mangling
Skriv gärna något. Alltid med kärlek, hälsar
Meta Skoglund
8 kommentarer:
tisdag 3 maj 2011
måndag 18 april 2011
Glahål
Nu gläds jag också åt min tomma vävstol. Direkt sätter inspirationen in igen. Nästa uppsättning blir grytlappar!
Etiketter:
nerklippt
Skriv gärna något. Alltid med kärlek, hälsar
Meta Skoglund
3 kommentarer:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)