tisdagen den 18:e mars 2014

inte varje dag

#blogg100 var inte min grej har jag insett nu.
istället kommer det när det kommer inläggen...
... det blir aldrig några intelligenta texter om vävning varje dag.
nä!

åker mot Uddevalla om ngn timme för att bli inspirerad till vinterutställningen Midvinterfest.
det blir skönt.

fredagen den 14:e mars 2014

Fredag

idag en dag utan kartonger och prylar.
idag en dag i vävstugan med go vävkompis.
idag en dag med garner, komposition och uträkningar
de é livet på en pinne!


------------------------------------------------------------------------------------ 12(100)

torsdagen den 13:e mars 2014

Flätan

Hittade en kär vän idag bland mina kartonger.Varpflätan gör mig gald
Skissen ligger gömd någonstans, det är bra då jobbar den i mig som den ska.
Inslaget ligger till sig ovanpå skåpet, det är bra.
Långt kvar tills det är dags.
Längtar mer.

------------------------------------------------------------------------------------------- 11(100)

onsdagen den 12:e mars 2014

Vävsida

Idag gjorde jag som så att på en ny sida - "annan vävning" - får texter och tankar som inte har med min egen vävning att göra hamna.
Dagen text kom att handla om väverskan Annika Ekdahl
Håll till godo! 
-------------------------------------------------------------------------------------------- 10(100)

måndagen den 10:e mars 2014

Skriva vävskriv

Skriva vävskriv; alltså skriva om vävning är vad jag har utlovat när jag gick med i utmaningen #blogg100. Då när jag anmälde mig, funderade jag inte särskilt eftertänksamt på vad det innebar eller vad jag personligen tänkte att det skulle innebära. Varje dag sedan starten den 1 mars har jag tänkt:  v a d  s k a  j a g  s k r i v a  o m. Tanken var framför allt för min personliga del att beskriva  - och motivera mig själv till - min uppackningsprocess, från bara massa flyttkartonger till färdiguppsatt vävstol eller till och med färdiguppsatt väv.
Dessutom har jag sedan väldigt länge haft en önskan/vilja att skriva om just den kreativa och arbetande processen genom vävning. Jag kan inte riktigt förklara varför det skulle vara intressant, men jag tror att jag vill på något vis dokumentera det som jag tycker så mycket om. Det roligaste jag vet är ju att komma fram till en vävidé, att räkna ut och komponera den, att sätta upp den och slutligen väva det jag bestämt mig för.
Kanske får jag tag i en sådan skrivprocess om jag lyckas fortsätta skriva varje dag. Just nu vill jag men kommer inte till skott så by the way...

... en gång när jag satt i den vävstuga, där där jag lärde mig en hel del av mina grundläggande vävkunskaper, och vävde på ett möbeltyg som hade haft en ganska krånglig varpning, uppsättning och dessutom en trampordningsrapport om minst 20 inslag, passerade en hantverkare förbi och kikade in i vävsalen. Han ställde sig och betraktade mig medan jag vävde, räknade och skyttlade. Min koncentration höjdes såklart mycket och jag behövde hålla tungan ännu mer rätt i munnen. Hantverkaren öppnade sin mun och sa efter en stund: "hur kan du sitta och göra det där när det finns maskiner?" och så gick han vidare till sitt. Om han hade anat det som pågick i mig med mitt meditativa räknande av långa rapporter, skyttlandet fram och tillbaka, lyssnandet på spolens swichande, det behagfulla i kroppens arbete med höger och vänster arm och fotens trampande igenom 8 x 3 inslag utan avbrott, (snälla snälla spole fortsätt vara så bra spolad hela vägen igenom!) skulle han, hantverkaren, kanske omvärdera sitt uttalande.
Först skrattade jag och tyckte det var en konstig kommentar men sen, vilken tur att det finns olika uppfattningar och upplevelser av vad var och en företar sig. Mannen som gått förbi hade säkert sin egen vurm för sitt.

Tyget jag vävde sitter sedan flera år på mina stolar och blev just så som jag ville, vackert blått med små orange prickar, katten har också gillat det väldigt mycket.

------------------------------------------------------------------------------------- 9(100)

söndagen den 9:e mars 2014

Två mattor

Minnet mitt är inte alltid med mig och när jag väver en matta, när den är färdigvävd, monterad, hoppackad och åker på utställning, händer det att den försvinner ur minnet. Under tiden jag väver rullas det jag väver sakta upp på tygbommen och jag tittar inte särskild övergripande på det jag väver. Färdigvävt rullar jag ut hela mattan och kan konstatera nöjdhetsgraden. Därefter monterar jag (= knyter varptrådar och fållar eller gör en fläta) för att slutligen vara klar med mattan.
Jag har konstaterat att jag inte tittar tillräckligt många gånger på det färdiga resultatet för att minnas mattan i sin helhet. Då är det mycket bra att jag har kommit ihåg att fotografera mattan. (Det händer att jag glömmer det också, tyvärr)

I vintras när jag deltog i 2013 års Midvinterfest i Uddevalla hade jag med ett antal av mina vävda mattor. Två av dem har kommit hem till en ny ägare och då är det så bra att kunna titta till dem i fotoarkivet emellan åt.


Såhär i efterhand tycker jag att jag kan vara nöjd med hur dessa två blev. Jag undrar så hur det ser ut där de hamnade. En sak vet jag i alla fall, att "rimfrost" till vänster kom hem till en man och hans kök där det fanns lindblomsgröna skåpluckor. "Motljus" - mattan till höger - ligger också någonstans men jag vet inte var.
En sak är säker det känns verkligen fantastiskt att de fortsätter att bo någonstans.

------------------------------------------------------------------------------------- 8(100)

fredagen den 7:e mars 2014

Mina vävgarner


Garnskåpet färdigbyggt under eftermiddagen
det kommer något litet trivsamt fram som sprider lite energi... så:

letat
staplat
travat om
staplat på nytt
fram och tillbaka
hittat kartongerna.

Garnkartongerna

insikten sipprar in hur betydelsefulla de är alla de vackra garnrullarna, kilometervis med vacker spännande tråd i bomull 16/2 och 24/2, lintow 6 och 8, lingarn 16, mattvarp 12/6 och cottolin 22/2.

En liten bit av vävateljé inhyst i sovrummet har fått ta plats idag
och det tycker jag är skönt.
------------------------------------------------------------------------------------- 7(100)

torsdagen den 6:e mars 2014

där är det skönt att vara

inget fokus på vävning denna torsdag, men jag längtar mycket till trådarnas land...

------------------------------------------------------------------------------------- 6(100)


onsdagen den 5:e mars 2014

Materialskåp behövs

För att överhuvudtaget komma fram till vävstolen är det nödvändigt att packa upp allt material.
Det vita skåpet med lila insida (ärvt från tonåringen) ska bli materialskåp men det har inte tillräckligt med hyllor:
Fram med sågen och olika hopsamlade gamla hyllplan som inte använts men fick åka med i flytten. Vävpallen är vips en snickarbänk, för visso något smal och låg men får duga. Mäta och sen såga såga såga. Stor hög med sågspån; ska inte dammsugas upp; sopa sopa sopa; fram med dammsugaren för det allra sista. "Poff poff" och ingen fungerande dammsugare längre medan sågdammet virvlar i solstrimmorna. Fram med skruvmejsel och andra doningar; pilla pilla skruva skruva. En timmes kraftansträngning i försök att komma in i den plastomslutna maskinen - men nej - här skulle inte lagas och inte dammsugas alls.
Trött och arg vevar jag runt med hink och skurmopp... fasikens jädrans förbenade skit helt enkelt, ilsken som självaste Gunvald Larsson går solen i moln och rummet mörknar, ingen lampa lyser; tända släcka tända släcka...
ahhh har det gått en propp? jajamänsan.

fortsättning följer..
5(100)

tisdagen den 4:e mars 2014

Skriva om vävstolsdelar - va falls?

Med #blogg100-utmaningen valde jag medvetet att utmana mig själv. Jag ville skriva ett inlägg per dag som skulle handla om vävning på något sätt. Nu på fjärde dagen har det varit fullständig idétorka. Att skriva om vävning, mitt handfasta och tekniska hantverk, visade sig vara svårare än jag trodde när det inte längre handlar om att blogga om en idé, ett pågående vävprojekt eller en färdig produkt.
Utmaningen gör i alla fall att jag har börjat tänka mycket på vad jag skulle kunna skriva om och då virvlar det runt lösrykta idéer, svåra att fånga men roliga att försöka skriva om.

Eftersom allt fortfarande ligger nerpackat kan jag uppenbarligen inte skriva om det vanliga, jag väver ju inte just nu och inte heller vill jag gnälla över att det går så långsamt med uppackning av vävmaterial och uppsättning av vävstolen vilket säkert kommer att lysa igenom förr eller senare.

Nu gällde det alltså för mig att börja tänka utanför 'den där boxen' fast det egentligen för mig handlar om att titta i stället för att tänka. Mitt tänkande består nämligen alltid av bilder.
Vad som visade sig i huvudet tidigt i morse var vävstolen och delarna och frågan  'hur många delar består min vävstol av, jag har aldrig räknat dem?'
Undrar som frågar och jag bestämde mig för att räkna dem:
  • 2 sidostycken eller sidostativ
  • 3 tvärslåar (bakre, främre och övre tvärslå)
  • 6 bommar (1 garnbom eller varpbom, 1 tygbom, 1 sträckbom, 1 bröstbom, 1 knäbom och 1 slagbom)
  • 1 kontramarsch (som i sig innehåller 2 slåar, 10 topplattor och 2 järntenar med vardera 10 små hjul)
  • 10 överskaft
  • 10 underskaft
  • 2 skafthållar
  • 10 kortlattor
  • 10 långlattor
  • 10 trampor
  • 2 kugghjul med spärrhakar
  • 12 träkilar
  • 1 pådragningskäpp
  • 1 framknytningskäpp
  • ca 40 spröt
Summa sumarum blir det 143 delar.
Till detta kommer 100-tals plastsprintar, ca 100 m nylonlina och 1000-tals solv beroende på produktens kvalitet. Om jag har glömt någon del påminn mig gärna!

Nu har det tagit mig hela dagen att skriva ner detta inlägg i datorn fastän jag kan alltihop när jag väl ska sätta upp vävstolen igen. Det intressanta är denna tröga process att skriva ner det som finns i huvudet. Men nu blev det gjort till slut och kanske genererar det mer skrivande vilket jag vill. Helst ett bildligt skrivande då så klart...

------------------------------------------------------------------------------------- 4(100)

måndagen den 3:e mars 2014

vävdimma

energin den 3 mars 2014 tog slut på sängkanten, fortsatte flytta kartonger och möbler.
vävstolen står där den står och vävprojekten sover gott.
tankar virvlar förbi emellanåt och längtan blir blå till blågrå varpfläta och vita papplådor fyllda med utvalda tyger och gamla plagg i passande nyanser.
om minnet håller heter skissen gjord i höstas "dis" och bindningen glesrips.
saknar min utsikt

------------------------------------------------------------------------------------- 3(100)

söndagen den 2:e mars 2014

vävarv

Funderar vidare på bästa farmor Marit och inser att jag bär på väv- och textilarvet som ingen egentligen har berättat för mig särskilt mycket om. När jag tänker och letar i mitt minne så förstår jag att hon gjorde väldigt mycket under sin levnad av textilt arbete, men innanför hemmets väggar. Som tur är så finns kroppsminnen kvar i mig.  De kom till medan jag vistades hos farmor & farfar tillsammans med min knappt 2 år äldre syster under längre perioder när vi var små. Jag är glad att kroppsminnena finns, då finns farmor kärt levande inom mig, fortfarande. Känslan i mig hur det var att röra sig i det stora huset lever kvar i min kropp. 52 år har förvisso gått men i övre hallen fanns en väggfast soffa klädd med ett gulorange tyg, kanske var det munkabälte. Kliade gjorde det att sitta där och det var nog lite Karin Larsson över det hela, eller så är min bild färgad. Jag minns ändå!
Det var alldeles i början av 1960-talet som vi bodde hos farmor och farfar och ibland gick farmor iväg till en vävstuga som det känns som om jag var med henne till. Jag har i alla fall en inre bild av vilken väg vi gick men väl där vet jag ingenting om. Jag vet att hon har vävt tyget till en Karl Johansmöbel som fanns i hennes hem. Idag finns några stolar ur möblemanget hos min dotter och jag kan fortfarande sitta på tyget och minnas och kroka fast min kärlek till det textila - och farmor.

Farmor inte bara vävde, jag undrar hur många lakan, örngott och handdukar hon har broderat monogram på.
Mamma fick massor av sitt linneförråd broderat av farmor långt in på 70-talet. Först var det bröllopslakanen sen rullade det på. Kanske inte heller farmor kunde sitta utan något för händerna för många jular har vi tagit emot sköna yllesockar också.






Vackert blev det i alla fall och frågan är om jag har hjärta att väva mattor av hennes handbroderade lakan. Marits egna kommer jag att behålla som det är för hon har ju samma initialer som jag.

------------------------------------------------------------------------------------- 2(100)

lördagen den 1:e mars 2014

Vävstolen

Flyttar runt på kartonger och vävtillbehör för att leta fram min vävstol. 2 månad i dvala har den varit och nu parkerad bakom allt annat vill den komma fram är jag helt förvissad om. Den får ge sig till tåls ett tag till.

Ägnar i alla fall tid åt att komma på hur arbetsbord, tygskåp, garnhyllor, hyllor för vävpärmar/vävböcker och vävstol ska samsas med mig och min säng i samma rum. Motar bort tanken på vävdamm och platsbrist och släpper fram längtan efter morgonsol och vävlust.
Hittade, medan jag tömde en kartong med tyger och mattmaterial, en vacker gammal överlakansbård som farmor Marit en gång på 60-talet hade monterat på ett lakan och inspirationen rann till igen inom mig.
Nu hänger bården framme och lockar till en matta igen. Den får hänga och jag väntar in och ser hur mycket avtryck den gör i mig. Mycket tror jag, den smeker redan mitt farmorshjärta!


------------------------------------------------------------------------------------- 1(100)

onsdagen den 26:e februari 2014

komma vidare

ska försöka fokusera mera...
så jag har anmält mig till denna utmaning.
Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar
men det ska fortfarande handla om vävning, på mitt sätt.
Japp.

lördagen den 15:e februari 2014

bästa bloggläsare!
det flyttas... och bloggen har paus.
återkommer när det finns ro och lust...
tålamod ber jag er ha.