vävarv

Funderar vidare på bästa farmor Marit och inser att jag bär på väv- och textilarvet som ingen egentligen har berättat för mig särskilt mycket om. När jag tänker och letar i mitt minne så förstår jag att hon gjorde väldigt mycket under sin levnad av textilt arbete, men innanför hemmets väggar. Som tur är så finns kroppsminnen kvar i mig.  De kom till medan jag vistades hos farmor & farfar tillsammans med min knappt 2 år äldre syster under längre perioder när vi var små. Jag är glad att kroppsminnena finns, då finns farmor kärt levande inom mig, fortfarande. Känslan i mig hur det var att röra sig i det stora huset lever kvar i min kropp. 52 år har förvisso gått men i övre hallen fanns en väggfast soffa klädd med ett gulorange tyg, kanske var det munkabälte. Kliade gjorde det att sitta där och det var nog lite Karin Larsson över det hela, eller så är min bild färgad. Jag minns ändå!
Det var alldeles i början av 1960-talet som vi bodde hos farmor och farfar och ibland gick farmor iväg till en vävstuga som det känns som om jag var med henne till. Jag har i alla fall en inre bild av vilken väg vi gick men väl där vet jag ingenting om. Jag vet att hon har vävt tyget till en Karl Johansmöbel som fanns i hennes hem. Idag finns några stolar ur möblemanget hos min dotter och jag kan fortfarande sitta på tyget och minnas och kroka fast min kärlek till det textila - och farmor.

Farmor inte bara vävde, jag undrar hur många lakan, örngott och handdukar hon har broderat monogram på.
Mamma fick massor av sitt linneförråd broderat av farmor långt in på 70-talet. Först var det bröllopslakanen sen rullade det på. Kanske inte heller farmor kunde sitta utan något för händerna för många jular har vi tagit emot sköna yllesockar också.






Vackert blev det i alla fall och frågan är om jag har hjärta att väva mattor av hennes handbroderade lakan. Marits egna kommer jag att behålla som det är för hon har ju samma initialer som jag.

------------------------------------------------------------------------------------- 2(100)

Vävstolen

Flyttar runt på kartonger och vävtillbehör för att leta fram min vävstol. 2 månad i dvala har den varit och nu parkerad bakom allt annat vill den komma fram är jag helt förvissad om. Den får ge sig till tåls ett tag till.

Ägnar i alla fall tid åt att komma på hur arbetsbord, tygskåp, garnhyllor, hyllor för vävpärmar/vävböcker och vävstol ska samsas med mig och min säng i samma rum. Motar bort tanken på vävdamm och platsbrist och släpper fram längtan efter morgonsol och vävlust.

Hittade, medan jag tömde en kartong med tyger och mattmaterial, en vacker gammal överlakansbård som farmor Marit en gång på 60-talet hade monterat på ett lakan och inspirationen rann till igen inom mig.
Nu hänger bården framme och lockar till en matta igen. Den får hänga och jag väntar in och ser hur mycket avtryck den gör i mig. Mycket tror jag, den smeker redan mitt farmorshjärta!

------------------------------------------------------------------------------------- 1(100)

komma vidare

ska försöka fokusera mera...
så jag har anmält mig till denna utmaning.

men det ska fortfarande handla om vävning, på mitt sätt.
Japp.

bästa bloggläsare!
det flyttas... och bloggen har paus.
återkommer när det finns ro och lust...
tålamod ber jag er ha.